Pasta med pesto och gravad lax

Pasta är en riktigt bra snabbmat. I alla fall för mig och min familj som fortfarande äter kolhydrater. Jag är så gammaldags av mig, att jag faktiskt äter enligt tallriksmodellen. Ingen särskild diet utan en varierad kost med mycket frukt och grönt, kött, fågel och fisk och gärna fiberrika spannmål. Jag undviker att använda mycket grädde eller smör till vardags, men om det behövs en skvätt grädde, så är det äkta vara som landar i maten. 

Jag gör veckomenyer för en vecka i taget och utgår då från vad som finns i frysen och vad som har extrapris just nu. Jag försöker lägga upp veckan så att det blir minst en vegetarisk rätt, en fisk, en kyckling, en färsrätt och en soppa. Det blir varierad mat med influenser från Medelhavet, Indien, Thailand och svensk husmanskost. Totalt sett blir det en varierad kost, det räcker oftast med ett längre besök till mataffären och jag slipper känna stress varje dag över vad som ska lagas. Jag tittar på den svarta griffeltavlan i köket och vet vad som ska stå på bordet. Kanske stuvar jag om lite bland dagarna, men rätterna förblir desamma. Detta är ett bra sätt för mig att ha kontroll och jag kan verkligen rekommendera er att göra detsamma.

Den här pastan blev resultatet av lite pestorester och gravad lax på extrapris. Den gravade laxen är tokigt god att hastigt bräcka, den blir då lite saltare i smaken och det passar finfint till de söta tomaterna.

Pasta med pesto och gravad lax

4 portioner

4 portioner pasta t ex rigatoni, penne eller strozzapreti
100 g gravad lax
1 dl pesto, köpt eller gjord t ex så här
15 körsbärstomater
100 g sockerärter
parmesan
smör/olja

Koka upp saltat pastavatten. Strimla sockerärterna och halvera tomaterna. Strimla även laxen i centimeterbreda strimlor. När pastan har kokat några minuter, är det dags att hetta upp en stekpanna med lite smör eller olja i. Stek tomaterna på snittytan och även lätt runtom tills de börjar skrynkla sig något och doftar sött. Tillsätt då sockerärterna och woka hastigt. Tillsätt till sist laxen som bara ska bräckas lätt, vi talar om 15-20 sekunder. Tag stekpannan från värmen.

Häll av pastan och lägg i en pastaskål. Blanda ner peston och laxröran. Toppa med flagad parmesan. Klart!

På fredag kickar vi i gång glassmaskinen och gör karamellglass!

Veckomenyer

Ni vet väl att bloggen finns på Facebook? På sidan Cookie crumble länkar jag till de flesta blogginläggen, ger lite allmänna tips och råd och de allra flesta veckor lägger jag upp vår kommande veckas matsedel. Om du vill ha ännu mer inspiration, följ mig där!

Restaurang Dalla Nonna

Det har öppnat en ny italiensk restaurang i Göteborg, den tillhör ETC-kedjan och är belägen på högt upp på Kungsgatan. Den heter Dalla Nonna och klassar sig själv som trattoria, enoteca och bar. Jag besökte den här restaurangen en kulen vardagskväll tillsammans med en väninna. Jag var lite tidig och kom före min väninna. Servitrisen som tog emot mig var vänlig och effektiv och visade mig till vårt bord i den då halvtomma lokalen. Jag beställde ett glas vin medan jag väntade och jag fick provsmaka det under tiden som hon berättade lite om vinet. Gott! Friskt!

Så kom min väninna och ungefär samtidigt träffade vi servitrisen som skulle ha hand om vårt bord. Min väninna beställde in ett glas av husets röda och fick det upphällt utan att vinflaskan ens visades vid bordet. Det landade en brödkorg med focaccia och en tapenade på gröna oliver. Gott! Och precis vad som förväntas om man försöker efterleva italiensk standard.
Mitt sällskap tog dagens risotto (som vår servitris inte visste vad den bestod av utan fick fråga köket). Den visade sig vara en capreseversion dvs tomatiserad med mozzarella och basilika. Jag tog torskrygg med kräftvitvinssås och parmesangratinerad sparris med potatispuré.
Torsken var perfekt bakad och med lagom sälta. Såsen var något tunn men väldigt god. Dock kunde jag inte känna någon särskild kräftsmak på den. Sparrisen var fortfarande krispig och med ett gott parmesantäcke. Ljuvligt! Och potatispurén som serverades i en separat skål, var len som sammet och mycket smörig. Precis som en god potatispuré ska vara och dessutom i en generös portion.

Väninnans risotto var också generös vad gäller portionsstorleken. Den doftade gott av tomat och det syntes härliga, sega mozzarellatrådar. Betyget var gott! Mer ingående än så kan jag tyvärr inte betygsätta, då jag inte åt av den själv.

Någon dessert blev det inte. Vi fick förfrågan om dessert när våra varmrätter dukades ut. Vi bad då att få vänta en liten stund innan vi bestämde oss. Men den väntan blev väldigt lång. Så lång att vi bestämde oss för att ta kaffe och sötsak någon annanstans. Vi hade då suttit med tomma vinglas och tom vattenkaraff en längre stund. Vårt bord verkade bli intressant igen först när våra kontokort plockades fram. Då hade vi haft nöjet att se och höra vår servitris berätta för grannbordet att de enda stekgrader som kunde fås på oxfilén var rare, medium och well done, inte den önskade medium-rare. När mannen bad om rekommendation istället, fick han svaret att "rare är ju nya medium". Att hans kött landade ensamt på bordet och att hans tillbehör kom först en lång stund senare efter påpekande till personalen, gjorde inte saken bättre och det är ändå att betrakta som anmärkningsvärt.

Jag ger min varmrätt en svag fyra av fem möjliga kaksmulor. Servicen får en svag tvåa, ett lite högre betyg än jag först avsett. Detta för att den första servitrisens service och vänlighet var oklanderlig. Kanske var vårt bords servitris helt ny, men säg då gärna det i början av besöket så kan vi ha lite överseende för bristande service. Nu är jag osäker på om jag kommer att komma tillbaka.

Hamburgare med avokadokräm, tomatsalsa och rostad majs

Är det verkligen gott att kombinera klassiska tacotillbehör med hamburgare? Svaret är enkelt. Ja! Det är  rentav jättegott, inte bara för variationens skull utan för att dessa tillbehör lyfter burgaren och gör att den upplevs som riktigt saftig. Du måste bara prova!

Hamburgare med avokadokräm, tomatsalsa och rostad majs

4 portioner

600 g nötfärs
2 msk kallt vatten
salt, peppar

Avokadokräm:

1 mogen avokado
1 msk majonnäs
4 msk crème fraiche
1 liten vitlöksklyfta
salt, peppar

Tomatsalsa:

2 mogna tomater
1 liten rödlök
1 liten vitlöksklyfta
0,5-1 röd chili
1 msk finhackad koriander
saften från 1 lime
salt, peppar

1 burk majskorn
8 skivor vällagrad cheddar
4 stora salladsblad
4 hamburgerbröd

Blanda färsen med vatten, salt och peppar och arbeta hastigt samman. Forma 4 likstora hamburgare.

Lägg avokadoköttet i en matberedare eller mixer. Tillsätt majonnäs och crème fraiche och mixa till en slät kräm. Pressa eller finriv vitlöksklyftan i krämen. Smaka av med salt och peppar.

Finhacka tomaterna, rödlöken, chilin och vitlöken. Blanda detta tillsammans med koriandern och limesaften. Smaka av med salt och peppar

Stek hamburgarna till önskad stekgrad. Just hamburgare föredrar jag well done. Toppa med osten och låt den smälta under den sista stekminuten.

Hetta upp en liten stekpanna eller sauteuse. Rosta majsen tills den börjar bli lätt brun.

Montera burgarna, först lite avokadokräm, sedan sallad, salsa, burgare och rostad majs på toppen. Servera med ugnsrostad potatis och saltgurka.

Pannstekt lax med gremolatapotatis

När det är bra pris på hel laxsida, brukar jag köpa en eller två stycken och stycka upp i lagom stora portionsbitar som sedan landar i frysen. Dessa blir sedan till god och lättlagad vardagsmat med nyttiga förtecken. Eller så hamnar de i sällskap med en god beurre blancsås på helgen. Mindre nyttigt, lite godare. Dagens recept är en bra vardagsrätt med mycket smak men ändå lättlagad. Gremolatan gör potatissalladen saftig, så någon sås anser jag inte behövs. Lite brynt smör blir pricken över i:et!

Pannstekt lax med gremolatapotatis

4 portioner

4 portionsbitar lax

1 kg små delikatesspotatisar eller motsvarande
2 nävar ruccolasallad
50 g sockerärter
1 stor bananschalottenlök
1 dl finhackad persilja
1 vitlöksklyfta
skalet och saften från 1 citron, helst ekologisk
50 g smör
salt, peppar

Börja med att koka potatisen i lättsaltat. Om man använder delikatesspotatis, behöver den bara tvättas, ej skalas.
Finhacka persilja och vitlök och blanda med rivet citronskal. Bryn smöret tills det blir ljusbrunt i färgen och doftar av kola. Sila smöret över persiljeblandningen. Rör om. Tillsätt citronsaften. Smaka av med salt och peppar.
Hacka sockerärter i mindre bitar och skiva schalottenlöken tunt. Blanda med ruccola i en stor skål. Häll av potatisen och låt den svalna något.

Under tiden som potatisen svalnar, steks laxen i panna till önskad stekgrad. Då min lax oftast kommer från frysen, brukar jag låta den ha en antytt understekt kärna. Då blir den som allra saftigast.

Häll potatisen i salladsskålen. Häll över gremolatadressingen och blanda väl. Servera med laxen.

På lördag lagas det hemmgjord hamburgare med avokadokräm och tomatsalsa. En riktig höjdare!

Den goda müslin

Till vardags äter jag oftast havregrynsgröt till frukost. Den varieras genom att toppas med äppelmos, banan och kokos, rivet äpple och kardemumma eller färska bär. Men på helgen unnar jag mig gärna en skål mild, naturell lättyoghurt med min hemmagjorda müsli och goda bär. Det kan tyckas överdrivet att göra egen müsli med tanke på det enorma utbud som finns i våra butiker, men jag har inte hittat någon sort som slår den här. Lagom krispig, inte för söt och med alla mina favoritfrön. Inspirationen till müslin kommer från boken "Kärlek, oliver och timjan" av Anna och Fanny Bergenström, men med åren har jag ändrat en del i receptet. Här är min variant:

Hemmagjord müsli

5 dl havregryn
5 dl rågflingor
1,5 dl kokosflingor
2 dl solrosfrön
100 g mandel
0,5 dl psylliumfrön
1 dl pumpafrön
1 dl linfrön
1 dl råsocker
4 msk rapsolja
2 dl vatten

Blanda flingorna med grovt hackad mandel och samtliga frön. Rör ner sockret och blanda om. Blanda vatten och olja och stänk över grynblandningen. Fördela med fingrarna till en halvsmulig konsistens. Bred ut på en långpanna och rosta ca 30 minuter i 200°C värme mitt i ugnen. Rör med jämna mellanrum om i grynblandningen, så den rostas jämnt. Blanda ev i russin och annan torkad frukt efter rostningen.

Kolapaj med lingongrädde

För några veckor sedan bakade jag det här underverket. Jag hittade receptet på Icas hemsida och kände mig tvungen att prova. Det blev en ljuvlig paj där lingongräddens fina syra bröt av sockerchocken från pajen. Receptet räcker till ca 16 portioner och större bit än på bilden, är det svårt att mäkta med. Jag kommer garanterat att baka denna igen, gärna till sommaren då jag tror att den är en höjdare tillsammans med färska röda vinbär. Prova ni också!

Kolapaj med lingongrädde

16 portioner

125 g smör

1 dl havregryn

3 dl vetemjöl

2 msk vatten

2 dl grädde

2 dl ljus sirap

2 dl socker

2 tsk vaniljsocker

100 g smör

Lingongrädden är anpassad efter 6 portioner:

2 dl vispgrädde

4 msk rårörda lingon

Smält smöret till pajdegen. Blanda sedan med havregryn, mjöl och vatten. Tryck ut degen i en pajform med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter. Låt pajskalet vila i kylen i ca 30 minuter. 

Sätt ugnen på 200°C. Nagga pajskalet och grädda i ca 25 minuter i nedre delen av ugnen. Ta ut och låt svalna.

Så dags för kolan. Häll grädde, sirap och socker i en tjockbottnad kastrull. Låt koka tills den uppnår 120°C eller klarar kulprovet. (Tag ett glas med kallt vatten och häll en sked kolasmet i. Om kolan går att forma till en kula, är kolan klar.)

Tag kastrullen från värmen. Rör ner vaniljsocker och smör och låt svalna något. Häll sedan kolasmeten i pajskalet och ställ kallt i väntan på servering. Kolan ska hinna stelna ordentligt, så bäst är om den får chansen att stelna i 2-3 timmar.

Vispa grädden vid servering. Blanda med rårörda lingon. Servera kolapajen i små bitar tillsammans med en klick grädde och en kopp kaffe.

På tisdag bjuder jag på receptet på min hemgjorda müsli. Det får ni inte missa!

Mörk chokladsorbet med mjölkchokladskum och nötkrokant

Efter förra helgens fantastiska besök på restaurang Barrique, var jag enormt sugen på att testa att återskapa deras dessert. Och denna veckan fanns det ju skäl att fira i och med Alla hjärtans dag. Jag lagade en av Wilhelms favoriträtter, kyckling med sataysås och nudelsallad och sedan följde den här lilla skapelsen. Han fick också en present. Steffos spritbibel av Steffo Törnqvist, signerad och med en trevlig hälsning till Wilhelm. Wilhelm slog på stort och köpte en flaska Dom Perignon till mig. Jag vet ej när denna ska öppnas, det måste vara ett synnerligen speciellt tillfälle. Tack Wilhelm!

Receptet på chokladsorbeten kommer från bloggen Glass mot glass, en blogg väl värd ett besök!

Mörk chokladsorbet med mjölkchokladskum och nötkrokant

4 portioner och lite extra sorbet och krokant

Sorbet:

3 dl vatten
1,25 dl strösocker
2 dl kakao
100 g mörk choklad av bra kvalitet
en liten nypa salt

Blanda socker, kakao, salt och 2 dl av vattnet i en stor kastrull. Koka upp under vispning och låt småkoka  några minuter. Tag kastrullen från plattan och rör ner den mörka chokladen. Tillsätt sedan 1 dl kallt vatten och kör kort med en stavmixer i blandningen. Detta skall minska risken att blandningen skär sig. Ställ kastrullen i kallt vattenbad för att svalna. Kör sedan blandningen i glassmaskin till önskad konsistens. Jag lät min sorbetsmet stå i kylen över natten för att smakerna skulle utvecklas ytterligare. Den var då rätt tjock när det var dags att hamna i glassmaskinen och den behövde bara 25 minuter totalt i maskinen.
Förvara den färdiga sorbeten i frysen i väntan på servering.

Mjölkchokladskum:

50 g mjölkchoklad
1 ägg
0,5 dl kondenserad mjölk
1 tsk olja t ex rapsolja, valnötsolja eller hasselnötsolja

Smält mjölkchokladen över vattenbad. Separera äggulan från vitan och vispa vitan till ett riktigt styvt skum. När chokladen smält ska äggulan och oljan tillsättas till chokladen. Rör om ordentligt. Tillsätt sedan den kondenserade mjölken och blanda väl. Vänd ner chokladblandningen i äggvitan med stora, luftiga tag. Konsistensen blir som en seg chokladsås eller en alldeles på tok för lös mousse, men det är så den ska vara. Just den sega, lite lösa konsistensen passar så fint ihop med den kalla sorbeten.

Nötkrokant:

1 dl strösocker
1 dl blandade nötter och mandel, jag använde hasselnötter och sötmandel

Smält sockret i en stekpanna. Låt smälta på låg temperatur och låt sockret anta en gyllenbrun färg och dofta kraftigt av kola. Grovhacka nötterna och mandeln och vänd ner i sockret. Rör om omedelbart. Häll upp nötkaramellen på bakpappersklädd plåt och bred ut den så tunt det går. Låt stelna. Efter någon timme är den klar att kunna omvandlas till strössel. Kör i matberedare eller mixer till önskad strösselstorlek. Överblivet strössel är gott att rippla i glass, servera till mousse av olika slag eller som just strössel till glass, cake pops och tårtor.

Vid servering breder man ut ett tunt lager av skummet i botten av en djup tallrik. Forma ett ägg eller en kula av sorbet och lägg ovanpå. Avsluta med att strössla nötkrokant över. Njut med en kopp kaffe eller ännu hellre ett dessertvin av typen Moscatel de Setubal.

Redan i morgon är det dags för ännu en sötsak. Välkommen åter för att baka kolapaj!

Rödvinsbrässerad chorizo

Då och då ställer jag till med tapaskväll. Det är egentligen bara mitt namn för när jag köpt hem lite goda ostar, korvar och inlagda grönsaker från saluhallen. Ett gott bröd behövs, lite marinerade oliver (där jag gärna köper blandade kalamata och halkidiki och blandar med olivolja, finhackad vitlök och blandade örter) och den här rätten. Den rödvinsbrässerade chorizon är nästan obligatorisk som smårätt. Kryddig, mustig och lätt att göra. Den är också god som tilltugg till ett glas rödvin i början av en middag. Så här gör du:

Rödvinsbrässerad chorizo

3-4 portioner om den serveras med andra rätter

2 chorizokorvar av bra kvalitet

1 schalottenlök

1 vitlöksklyfta

2 msk finhackad basilika

1 dl rödvin

lite olja eller smör

Slanta korvarna i halvcentimetertjocka skivor. Bryn dem i lite olja eller smör på rätt hög värme. När de fått färg, sänker du värmen och tillsätter finhackad schalottenlök och finhackad vitlök. Låt löken mjukna. Slå på rödvinet och sänk värmen ytterligare. Rödvinet ska nu puttra långsamt. När nästan allt rödvin kokat in, tillsätts basilikan. Rör om och servera omgående.

Barrique

För snart ett år sedan skrev jag en recension om Barrique wine bar. Vi var mycket nöjda då och då jag i födelsedagspresent fick ett valfritt restaurangbesök, valde jag Barrique. Vi var där i går kväll och hade på förhand bokat den så kallade Gourmetmenyn. Barrique är en restaurang med vinet i fokus och har vintemamenyer där ett vinland eller en vinregion inspirerar menyn. Just nu är det USA-tema och det kändes som en meny i vår smak.

Vi började med ett varsitt glas champagne. Snabbt landade en amuse bouche framför oss, en bit långkokt oxsvans med puylinser och äpple. Mustig och mör med en fin kontrast i form av linser med lite tuggmotstånd. Gott och aptitretande! Innan champagnen var uppdrucken fick vi en andra amuse i form av en tryfferad jordärtskockssoppa. Jag är, matnörd till trots, ingen vän av tryffel efter en överdos i Italien, men den här soppan hade en alldeles lagom touch av tryffel som lyfte soppan. Soppan i sig var sammetslen och med en fin smak av jordärtskockan. Ljuvlig!

Brödkorgen bestod av rågbröd, focaccia och knäckebröd tillsammans med vispat brynt smör, små, spanska oliver och en färskost med soltorkade tomater. En generös korg där focaccian med brynt smör är höjdpunkten!

Så kom den första förrätten. Clam chowder, eller musselsoppa. En gräddig musselsoppa med fina smaker av fänkål och med generösa bitar salt sidfläsk som kontrasterade mot det gräddiga. Mitt i soppan tornade en stor blåmussla med rikligt med köttigt innehåll. Hästmussla? Min mussla innehöll några få sandkorn vilket inte är helt behagligt att tugga på, men själva soppan får ett bra betyg. Till soppan serverades vi en riesling från Washington state, namnet är Eroica och årgången 2011. Vansinnigt god riesling och ypperlig till soppan.

Andra förrätten bestod av 2 stycken halstrade pilgrimsmusslor med blomkålskräm, picklad blomkål, rostad mandel och soyavièrge. Tämligen lik förrätten från vårt förra besök, då med kalvfondsvièrge istället. Inte för att det gör något att rätterna är så lika, jag älskar nämligen den här kombinationen. Söt mussla som är perfekt stekt, salt vièrge, len och smörig kräm och syra från den picklade kålen. Helt otroligt gott! En rätt som gärna får stå kvar på menyn. I glaset fanns en lika smörig, ekad Chardonnay från Kalifornien med tydliga vaniljtoner. Chardonnay Panamera är namnet och det tycker jag att ni ska lägga på minnet. Jag tänker leta upp importören och beställa hem. Sen ska jag brassa pilgrimsmusslor och låta detta bli en stående festrätt här hemma, även om jag inte tror att jag får till den som bra som på Barrique.

Totalt betyg på förrätten: 4 av 5. Avdrag för diskränderna på rieslingglaset och för sandkornen.

Den första varmrätten var dagens fångst med syrad fänkål, forellrom, potatispuré med Västerbottenost och en vitvinssås. Dagens fångst visade sig vara torskrygg, vilket ju är en av mina favoriter. Mjäll fisk som flagade sig vackert på tallriken, len puré och om möjligt ännu lenare sås. Och så pricken över i:et, den syrade fänkålen som med sin syra och välbevarade krispighet bröt av så fint på det smöriga och gräddiga. Ljuvligt!
I glaset en snustorr Chablis som passade fint till fisken men som i jämförelse med tidigare viner, kändes aningen blek.

Innan den andra varmrätten kom en liten smaklöksrensare i form av en äppelgranité med Angostura bitter. Granitén var len som den finaste sorbet och underbart syrlig. Den lilla bittern som ringlats över bröt av fint utan att ta över. Jag gillar egentligen inte Angostura bitter (eller annan bitter för den delen) men här var den välplacerad och mellanrätten fyllde sin funktion fint! Minus i kanten då glaset som serverades på en tallrik var kladdigt på foten och även tallriken hade spill på sig. Det drar ner helhetsintrycket lite.

Så dags för den andra varmrätten. Hickoryglacerade ribs, grillad biff (från högrevet), liten bakad potatis fylld med rödlökskräm, pommes alumette på sötpotatis, majskräm, rostad majs och rödvinssås. Det här var kvällens allra bästa rätt! Biffen vackert medium/rare och fantastiskt mör. Dessutom med en god smak av kolgrillat. Hickory ribsen var lika möra och den rökiga smaken passade fint ihop med majsen och potatisen. Den sistnämnda för övrigt otroligt god med sin krämiga fyllning. Och den rostade majsen. Lite knäckig, lite seg, väldigt god! Till detta dracks Newton Merlot unfiltered 2002 från Napa Valley. Fullpott!

Varmrättsbetyget blir trots ovanstående minus i kanten, en solklar 5 av 5.

Ingen gourmetmåltid är komplett utan ost, här i form av variation på cheddar. En bit friterad cheddar och en bit skotsk, vällagrad cheddar. Som bonus också en fransk blåmögelost. Till detta en klick gräddfil med rostad lök till den friterade osten, till de andra ostarna ett kryddigt frukt- och nötbröd samt en lökmarmelad. I glaset en petit verdot och petite syrah med namnet Petite Petit. Riktigt goda ostar och kul med så skilda smaker och konsistenser. Brödet var sagolikt gott och passade utmärkt till cheddarn som var så vällagrad att den föll i små smulor.

Desserten. Mörk chokladsorbet serverad på ett mjölkchokladskum och med ett strössel av kanderade nötter. Några droppar olivolja. Magiskt! Kontrasterna mellan den iskalla, lena och chokladintensiva sorbeten och det ljumma, nästan lite sega mjölkchokladskummet med fina kolatoner, var klockrena. Lägg sedan till knastret från krokanten. Så gott att jag nästan sprang ut i köket och bad om receptet. I glaset ett uppspritat dessertvin vars namn jag inte minns. Det passade utmärkt till desserten även om jag vanligtvis inte är så förtjust i viner som drar åt sherryhållet.

Espresso till Wilhelm, inget kaffe till mig då klockan hade hunnit bli mycket. Dock en bit chokladtryffel med flingsalt till oss båda. Grädden på moset. Eller punkten för en mycket trevlig afton.

Dessertbetyget blir också 5 av 5.

Servicen på Barrique kan man inte klaga på. Ett varmt välkomnande i dörren. Trevlig, nästan familjär chargong och personal som tar sig tid att prata lite extra om maten, skoja lite och posera med flaskor när vi vinnördar ska fotografera flaskorna så att vi korrekt minns namnen. Betyg 5 av 5.

Pris: 645 kr för menyn, 700 kr för exklusivt vinpaket där glasen blir generöst fyllda.

Totalt betyg 19 av 20 möjliga kaksmulor. Stjärnklass på maten, gemytlig miljö och helt fantastiska viner! Så, kära läsare, vad väntar ni på?

Cookie crumble har fått en award!

I förra veckan fick jag ta emot en award av Linda på bloggen Livsaptit. Jag har följt Livsaptit en längre tid och blir ständigt inspirerad av Lindas fina blogg. Därför är det extra roligt att hon ger mig en award. Bloggawarden är till för att ge er läsare chansen att hitta fler bloggar och just den här awarden är tänkt att ges till bloggar med 200 följare eller mindre. Då det är svårt att veta hur många följare en blogg har, ger jag min award vidare till bloggar som jag följer och som inspirerar mig. Innan jag börjar rekommendera andra bloggar, vill jag givetvis rekommendera er att gå till Lindas fina blogg via länken ovan. Ett litet tips är också att Linda håller i olika mat- och bakrelaterade kurser. Håll koll på hennes blogg, för snart kommer ett inlägg om vårens kurser. Kanske vore det något för dig, din familj eller din arbetsplats, som en kul grej?

Jag ger awarden vidare till följande tre bloggar:

Från sött till salt- en blogg som drivs av Ulrica och som är fylld av vackra bilder och recept som är helt i min smak. Ulrica gör underbart vackra bakverk och lagar massor av god mat. Bloggen har nu även kommit i engelsk version.

Bara en kaka till- Helena som bor på Öland skriver i denna bloggen om det goda i livet. Hon delar min passion för mat, bakning och hundar. Bloggen är fylld med vackra bilder på mat (och recept så klart) och det öländska landskapet.

Bevemyrs- Karin fyller sin blogg med gudomliga bakverk, läcker utflyktsmat och idylliska bilder från sitt hem och staden där hon bor. Det här en blogg som får mig att må gott ända in i själen, kanske just på grund av känslan av familjeidyll som jag känner när jag läser Karins inlägg.

I awarden ingår det också att svara på några frågor så att ni läsare lär känna mig bättre. Här kommer mina svar:

Vilken är din favoritmånad?
Jag hör till de där människorna som älskar den månad eller årstid som just står för dörren. I slutet av sommaren längtar jag till höstens klara luft och vackra färger. På hösten vill jag ha 5 minusgrader och ett tjockt lager med snö. I slutet av vintern tänker jag på skir grönska, den första kaffekoppen ute i solen. Och någonstans i april-maj vill jag ha ljumma sommarkvällar som aldrig tar slut. Men om jag måste välja just en månad, så tror jag att det blir maj månad. Trots att jag är pollenallergiker och snörvlar mig genom den här månaden, så är den så otroligt vacker med alla gröna björkar, syrener som blommor och rabarber som kan bli till underbar paj. Dit längtar jag just nu. Nu när jag har tröttnat på ömsom snö, ömsom slask, överdragsbyxor och en frisyr som alltid ser lite platt ut pga mösstvånget.

Vilken är din favoriträtt?
Jag är en långkokstjej. Ge mig en mustig gryta och jag är mer än nöjd. Min favorit alla tider är en långkokt bolognese, gärna med hemmagjord pappardelle och en driva parmesan. Det blir inte godare än så i min värld. Och att få till det godaste man vet med hjälp av relativt billiga ingredienser och några timmars puttrande, det är ju för bra för att vara sant.

Vad lyssnar du helst på?
Min man! Det kan låta som en klyscha, men att höra vad min man har att säga, är nog det mina öron tycker bäst om. För att inte tala om när han spelar på pianot. Det är ljuvligt!
Ofta pratar vi och lyssnar på musik samtidigt. Vi lyssnar mycket på singer/songwritermusik så som John Mayer, Brett Dennan, Jason Mraz, Ray LaMontagne och liknande. Vi lyssnar också mycket på Keane och Coldplay som är mina favoritband. Sen är jag rätt svag för jazz, klassisk sådan som John Coltrane och Miles Davis.

Hur ser din drömträdgård ut?
Den skulle vara lagom lummig. Många äppelträd, ett plommonträd, ett japanskt körsbärsträd och gott om syrener. Sen skulle det växa pioner och hortensior på flera platser. Och en praktfull forsytia som välkomnar om våren. Jag skulle ha en liten örtagård, ett litet växthus för chili och tomater och stora mängder jordgubbs- och smultronplantor. Minst en rabarberplanta och minst ett rådhusvin. Det är min drömträdgård.

Vart skulle du vilja resa nästa gång?
New Orleans i Louisiana. Jag vill vandra runt i de franska kvarteren, lyssna på jazz och äta äkta cajunmat. Jag är rätt svag för det stora landet i väster och vi har varit runt en del på västkusten och lite grann i New Englandstaterna. Nu vill jag se den amerikanska södern!

Vem skulle du vilja ha som middagssällskap för en kväll?
Jag har funderat rätt länge på den här frågan. För det finns så många som jag skulle vilja träffa för en kväll. Som matnörd finns det många gurus som jag skulle vilja träffa, t ex Donna Hay och Heston Blumenthal. Jag hade också gärna ätit middag med kronprinsessan Victoria. Eller varför inte Kristian Luuk och Fredrik Lindström? Och min käre morfar som inte längre finns bland oss...
Jag tror jag väljer På spåret-profilerna. Jag säger middag, lite vin, lite dialektprat och så avslutar vi med TP. Det låter som en helkväll.

Vilket är ditt bästa recept på ett lyckat grillparty?
Ett lyckat grillparty är för mig inte så mycket vad som faktiskt landar på grillen, utan det som händer runt grillen. Sällskapet, samtalen och stämningen är det viktiga. Gästerna får gärna hjälpa till med maten och tar förslagsvis med sig vad de önskar grilla. Man fixar en liten buffé av trevliga tillbehör som t ex en fräsch potatissallad, en kålsallad, gott bröd, lite vispat brynt smör och några goda ostar. Enkelt och gott!

Vilket är ditt favoritplagg?
Jag älskar min morgonrock! En tjock, mjuk frottérock som är lång och varm. Att ha den på sig betyder endera att jag har sovmorgon och ingen tid att passa, eller att jag precis kommit från en varm dusch eller ett varmt bad och har inget speciellt framför mig mer än en lugn stund på soffan.


                                                   

Vad skulle du vilja bli när du blir stor eller har du nått drömmen?
Jag är egentligen väldigt nöjd med mitt yrkesval (på väg att bli specialistläkare i radiologi) så det jag skulle vilja göra i min framtid handlar mera om balans. Jag eftersträvar en balans mellan mitt arbete och min fritid, en hälsosam balans. Jag har nämligen haft svårt med det tidigare och det har lett till ohälsa. Jag skulle gärna jobba lite mindre framöver och kanske så småningom ägna några timmar i veckan åt matjobb. Samtidigt är jag lite rädd för att låta min hobby bli ett jobb, då jag inte vill ha några måsten vad gäller mitt intresse.
Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som tycker att mitt jobb är så himla kul, spännande och intellektuellt stimulerande. Det skulle jag inte vilja ändra på!

Vad fascinerar dig?
Människokroppen! Vilket jag antar ligger till grund för mitt yrkesval. Jag tycker att det är helt otroligt hur så många celler samverkar till att få en kropp som fungerar på ett så oerhört komplext sätt. Det känns lite abstrakt att tänka på hur små flöden av signalsubstanser ger så stora skeenden i kroppen. Och att det faktiskt fungerar! Det är fascinerande hur kroppen kan lära sig att ställa om, träna om och acklimatisera till nya förhållanden. Jag kommer aldrig att sluta fascineras av våra kroppar och den nyfikenheten är en bra drivkraft i jobbet!

Getostravioli med röd pesto

Den här pastan gjorde vi för några veckor sedan och landade på middagsbordet en fredagkväll. Vi använde en bit pastadeg som vi hade förvarat i frysen och det fungerade alldeles utmärkt. När degen redan gjord, gick resten av pastan rätt så snabbt att göra. Jag gjorde fyllning och pesto och Wilhelm kavlade plattorna med hjälp av vår Kitchen aid. Det blev en riktigt god vegetarisk måltid som jag gärna gör igen!

Getostravioli med röd pesto

4 portioner

Pastadeg:

2,5 dl vetemjöl
2,5 dl durumvetemjöl
3-4 ägg (3 stora eller 4 små)
1 msk olivolja
2 msk vatten
2 tsk salt

Fyllning:

100 g getost, gärna färskost
4 msk crème fraiche
1 msk finhackad persilja
några droppar olja
salt, peppar

Röd pesto:

6 soltorkade tomater
1 kruka basilika
1 dl sötmandel
0,5 dl parmesan
1 vitlöksklyfta
olivolja
salt, peppar

ruccola eller bladspenat
parmesan

Häll mjölet till pastadegen i en degblandare. Tillsätt saltet, olivoljan och vattnet och sedan lätt uppvispade ägg. Arbeta i degblandare till en smidig deg. Den ska inte fastna på fingrarna men ska gå att forma utan att den spricker. Rulla in degen i plastfolie och låt vila i kylen en knapp timme.

Under tiden som degen vilar, blandas alla ingredienser till fyllningen. 

Lägg soltorkade tomater, basilika, parmesanost och mandel i matberedare. Mixa tills ingredienserna är finfördelade. Tillsätt så mycket olja att peston håller samman som en sås men ej blir för rinnig. Tillsätt finriven vitlök (börja med halva klyftan). Smaka av med salt och peppar.

Tag ut pastadegen ur kylen och dela i 4 bitar. Kör bitarna genom pastamaskinen upprepade gånger. Ju fler gånger, desto smidigare deg. Vi körde 8-10 gånger per degbit. Mjöla degen regelbundet, så den inte fastnar mellan valsarna. När degen känns riktigt smidig, kavla ut degen riktigt tunt mellan valsarna. Lägg pastaplattorna på ett mjölat bräde. Pensla hela plattorna med lite vatten och klicka ut lite fyllning på lagom avstånd från varandra på ena halvan av pastaplattorna. Vik över den andra halvan och tryck till runt fyllningen. Stansa ut runda eller fyrkantiga raviolis (eller skär med vass kniv). Upprepa proceduren med samtliga plattor tills all pastadeg är använd eller fyllningen är slut. Överbliven deg blir god pappardelle.

Koka pastan i 2-3 minuter. Blanda med pesto, ruccola och strö över grovt hyvlad parmesan. Njut med ett glas sauvignon blanc!

Fläskfilégryta med bacon och syltlök

Om man söker på orden fläskfilé och syltlök så kommer du garanterat att få en mängd träffar på kreolsk gryta. Detta är inte en sådan. Detta är en gryta med 3 sorters lök, fläskfilé och bacon som är snabblagad och lätt att göra. Att den är god är en självklarhet, annars hade jag inte nämnt den här på bloggen.

Fläskfilégryta med bacon och syltlök

4 portioner

1 bit fläskfilé ca 600-700 g
1 paket bacon
1 stor bananschalottenlök
2 vitlöksklyftor
1 dl syltlök
2 msk finhackad persilja
1 dl grädde av valfri fetthalt
2 dl vatten
1 msk kalvfond
2 msk tomatpuré
0,5 tsk paprikapulver
1 tsk balsamvinäger
salt, peppar, ev lite socker

Putsa fläskfilén och skär i cm-tjocka skivor.
Skär baconet i bitar à 2 cm. Skiva schalottenlöken och finhacka vitlöken.
Bryn fläskfilén i omgångar i lite smör i en stekpanna.Krydda med salt och peppar. Tag upp och lägg bitarna på en tallrik. Fräs sedan baconet några minuter, tillsätt sedan schalottenlöken och vitlöken och fräs några minuter. Tillsätt tomatpuré och fräs lite till. Sedan häller du i vatten, grädde och koncentrerad kalvfond. Tillsätt paprikapulver, balsamvinäger och persilja. Smaka av med salt och peppar och ev lite socker. När du fått en rund och fin smak på såsen, lägger du ner fläskfilébitarna och låter dem sjuda några minuter. Mot slutet åker den avrunna syltlöken ner i grytan. Den ska nätt och jämnt blir varm.

Servera grytan med ris, kokt potatis eller potatisklyftor och en god sallad.