Det har öppnat en ny italiensk restaurang i Göteborg, den tillhör ETC-kedjan och är belägen på högt upp på Kungsgatan. Den heter Dalla Nonna och klassar sig själv som trattoria, enoteca och bar. Jag besökte den här restaurangen en kulen vardagskväll tillsammans med en väninna. Jag var lite tidig och kom före min väninna. Servitrisen som tog emot mig var vänlig och effektiv och visade mig till vårt bord i den då halvtomma lokalen. Jag beställde ett glas vin medan jag väntade och jag fick provsmaka det under tiden som hon berättade lite om vinet. Gott! Friskt!
Så kom min väninna och ungefär samtidigt träffade vi servitrisen som skulle ha hand om vårt bord. Min väninna beställde in ett glas av husets röda och fick det upphällt utan att vinflaskan ens visades vid bordet. Det landade en brödkorg med focaccia och en tapenade på gröna oliver. Gott! Och precis vad som förväntas om man försöker efterleva italiensk standard.
Mitt sällskap tog dagens risotto (som vår servitris inte visste vad den bestod av utan fick fråga köket). Den visade sig vara en capreseversion dvs tomatiserad med mozzarella och basilika. Jag tog torskrygg med kräftvitvinssås och parmesangratinerad sparris med potatispuré.
Torsken var perfekt bakad och med lagom sälta. Såsen var något tunn men väldigt god. Dock kunde jag inte känna någon särskild kräftsmak på den. Sparrisen var fortfarande krispig och med ett gott parmesantäcke. Ljuvligt! Och potatispurén som serverades i en separat skål, var len som sammet och mycket smörig. Precis som en god potatispuré ska vara och dessutom i en generös portion.
Väninnans risotto var också generös vad gäller portionsstorleken. Den doftade gott av tomat och det syntes härliga, sega mozzarellatrådar. Betyget var gott! Mer ingående än så kan jag tyvärr inte betygsätta, då jag inte åt av den själv.
Någon dessert blev det inte. Vi fick förfrågan om dessert när våra varmrätter dukades ut. Vi bad då att få vänta en liten stund innan vi bestämde oss. Men den väntan blev väldigt lång. Så lång att vi bestämde oss för att ta kaffe och sötsak någon annanstans. Vi hade då suttit med tomma vinglas och tom vattenkaraff en längre stund. Vårt bord verkade bli intressant igen först när våra kontokort plockades fram. Då hade vi haft nöjet att se och höra vår servitris berätta för grannbordet att de enda stekgrader som kunde fås på oxfilén var rare, medium och well done, inte den önskade medium-rare. När mannen bad om rekommendation istället, fick han svaret att "rare är ju nya medium". Att hans kött landade ensamt på bordet och att hans tillbehör kom först en lång stund senare efter påpekande till personalen, gjorde inte saken bättre och det är ändå att betrakta som anmärkningsvärt.
Jag ger min varmrätt en svag fyra av fem möjliga kaksmulor. Servicen får en svag tvåa, ett lite högre betyg än jag först avsett. Detta för att den första servitrisens service och vänlighet var oklanderlig. Kanske var vårt bords servitris helt ny, men säg då gärna det i början av besöket så kan vi ha lite överseende för bristande service. Nu är jag osäker på om jag kommer att komma tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar