En äkta italiensk middag

I Toscana lärde vi känna två nya individer. En lite mer högljudd än den andra, men båda generellt rätt så livliga och för lite oväsen. Den ena var en åsna som bodde vid änden av den vedervärdiga backen som leder upp till huset. Svägerskan och jag upptäckte åsnan, il asino, när vi var på väg hem efter en morgonpromenad. Han skrek på oss och vi gick fram. Nja, vi kröp genom ett hål i grinden och gick fram och sa hej. Han var oerhört kelig och sällskapssjuk och ville gärna att man kliade bakom öronen. Han ville också gärna nafsa på våra händer och lukta på oss. Jag har inte haft någon tidigare närkontakt med en åsna och jag måste säga att jag mer än gärna hade tagit med den här sociala varelsen hem. 

Den andra nya bekantskapen var husets ägare Paola. Hon motsvarade vår bild av en klassisk italienska. Glad, pratar mycket och med ett yvigt kroppspråk. Att vi inte förstod vad hon sade, gjorde knappast att hon slog av på takten. Hon fortsatte prata och vi slog ivrigt i våra parlörer och försökte prata en blandning av franska, spanska, italienska och latin. Konstigt nog lyckades vi nästan alltid göra oss förstådda och med kroppspråkets hjälp fattade vi (oftast) åtminstone grunden i vad Paola ville förmedla. En kväll kom hon hem till oss för att laga en klassisk italiensk middag. Jag lyckades på knacklig italienska (tack Google translate) få fram att jag har en matblogg och undrade om jag fick vara med och fotografera lite. Hon tolkade det som om jag var kock, vilket jag förnekade och upprepade blogg di cucina. Jag fick i alla fall vara med och fota lite, säga lite oh och ah, lite delizie och fråga om bolognese och tiramisu. 

Paola var med och skålade, berättade om husets historia och visade bilder från renoveringen. Hennes familj har lagt ner ett enormt arbete på huset som i stort sett bara bestod av bärande strukturer när hon köpte det.

En klassisk italiensk måltid är gigantisk! Den består av antipasti (förrätt), primi piatti (oftast pastarätt), secondi piatti (kött, fisk eller fågel med enstaka tillbehör) och så dolce (efterrätt). Portionerna är enorma och vi fick höra att vi svenskar åt alldeles för dåligt. Resterna från middagen blev till lunch och middag till många..

Paola in action. Hon vänder zucchiniblommor i äggsmet för att sedan fritera.

Bolognesen hade hon gjord i förväg men den fick ändå puttra i två timmar på spisen.

Antipastin serverades på stora fat så man kunde plocka vad man själv ville ha. Här zucchiniblommor och stora skivor av pecorinoost.

Små bruschettas med tre toppingar. En med ädelost, en med ricotta med rödlök och basilika och den sista med någon typ av rillette med ganska kraftig leversmak.

Wilhelms förrättstallrik med bruschettas, zucchiniblommor, ost, zucchinifrittatta och ett otroligt gott bröd med parmaskinka. Brödet var helt klart kvällens höjdpunkt. En lätt deg som bakades ut och stektes i stekpanna med rikligt med neutral olja. Ljuvligt!

Pappardelle med bolognese. Såsen var lite blek rent smakmässigt och hade vunnit på mer salt, peppar, tomater och syra. Och var är parmesanen?

Secondi- ugnsbakad kyckling, anka och rapphöna med friterad potatis med fänkålsfrön. Fågeln hade gått för länge i ugnen och var därmed rätt torr, men smaken var det inget fel på. Fågelresterna hamnade i en gräddig pastasås någon dag senare.

Dolce- tiramisu. Gigantiska portioner, men ändå väldigt lätt i smak och konsistens. Den innehöll mer kaffedränkta kex än ostblandning och det var riktigt gott. Paola gjorde sin på vino santo, i mitt tycke godare än marsalavin.

Paola berättar om husets historia, visar bilder och skålar för födelsedagsbarnen. Givetvis på yvig italienska.

Och så ännu en husbild.

I nästa inlägg blir det pizzabakning i vedeldad stenugn i Toscana. Missa inte det!

Toscana och en ljuvlig tiramisusemifreddo

I natt kom vi hem efter nästan två veckors biltur i Europa. Jag känner mig i skrivande stund trött, lycklig, nöjd, vemodig, solbränd, frusen. Ja, en massa motsägelsefulla känslor på en och samma gång. Jag är glad och lycklig för det har varit en fantastisk semester men jag är lite vemodig över det faktum att den nu är över. Vardagen börjar igen och hösten har utan tvekan kommit till Göteborg. Missförstå mig rätt, jag gillar egentligen hösten. Men efter en underbar vecka i toskansk värme, är jag inte riktigt redo för hösten ännu. Jag vill ha några flera ljumma sommarkvällar, lite mer sol och bad. Nåväl... Jag tänkte dela med mig av en massa semesterminnen och ännu fler bilder från ett fantastiskt vackert landskap och ett ännu vackrare hus. Vi var ett stort gäng som åkte till Toscana. 11 vuxna och 4 barn i åldrarna 13, 5, 2,5 år och en nyföding. Vi hade hyrt ett hus utanför Arezzo, ca en timme sydöst om Florens. Huset låg högt uppe i en sluttning och vägen dit var minst sagt karg och brant. 1,1 km uppförsbacke låter kanske inte mycket, men oj så brant. Huset, Torre di Vignale, är en del av en gammal försvarslinje som löpte genom Toscana. Tornet byggdes på 1300-talet, den lilla tillbyggnaden kom till på 1700-talet och i början av 2000-talet köptes det av en underbar kvinna med namn Paola. Hon hyr nu ut huset till glada turister och hon berättar gärna om husets historia, men bara på italienska. Hon kan inte ett ord engelska, faktiskt. Detta var lite av en utmaning för oss, som kan mycket begränsad italienska...

Huset består av ett fullt utrustat restaurangkök, 6 sovrum, de flesta med eget badrum, vardagsrum med loft samt en liten sidobyggnad med tv, soffa och ett fussballbord. Ute i trädgården finns en mysig pergola, en murad grill, stenugn och en medelstor, kall pool med gott om solstolar.

I dess omgivning finns gott om vilda björnbär, en gammal ruin, övergivna olivlundar och vinodlingar, vilda fikonträd och persikoträd och myntan växer som ogräs. En liten mysig by i närheten, Palazzo del Pero, har en pizzeria och en liten livsmedelsbutik. Städerna Siena och Florens ligger inom en timmes bilfärd, likaså vinbyarna Montepulciano och Montalcino varav vi besökte den förstnämnda.

I det härliga köket har vi lagat mååånga goda rätter under veckan. Ena svågern är kock och det finns många matlagningsintresserade i sällskapet, så vi var många som gärna hängde i köket. Vi har lagat olika sorters pasta, grillat kalkon och fläskkarré på grillen, bakat pizza i stenugnen, kokat risotto och sedan gjort arancinis på resterna, druckit vin, ätit björnbär. Och en kväll hyrde vi in Paola till att laga en klassisk italiensk middag, det förtjänar ett alldeles eget inlägg.

Första stormiddagen avslutades med Leilas tiramisusemifreddo och det är det receptet jag nu tänker dela med mig av. Jag tycker nog att den här varianten är godare än en klassisk tiramisu och den gick bättre hem hos barnen, då kaffesmaken inte blir så framträdande. Det blir mera glass av den. Prova ni också. Om ni får vino santo eller marsalavin över, prova att doppa små biscottis i. Det är också en italiensk klassiker av stora mått.

Tiramisusemifreddo

1 form, 8-12 portioner

4 ekologiska ägg

1 dl strösocker

2,5 dl vispgrädde

250 g mascarponeost

1 dl marsalavin eller vino santo

12 savoiardikex

1,5 dl starkt kaffe

Börja med att separera äggulorna från vitorna. Vispa vitorna riktigt fluffigt. Vispa sedan grädden riktigt pösigt. Vispa äggulor och socker pösigt och vänd sedan ner mascarponeosten och marsalavinet under omrörning. Blanda ostblandningen med grädden och vänd sedan försiktigt ned äggvitorna i smeten.

Klä in en avlång brödform i plastfolie. Täck botten med ca en tredjedel av äggblandningen. Doppa sedan hälften av kexen i kaffe och lägg i formen. Varva äggblandning med kex, sista lagret skall vara äggblandning. Täck med plastfolie och lägg i frysen i 3-4 timmar. Tag upp ur frysen 20-30 minuter före servering så att den hinner tina ordentligt.

Vi serverade den med nyplockade, lättsockrade björnbär och ett glas vino santo. En perfekt avslutning på en italiensk måltid! 

Och nu kommer lite semesterbilder.

Vi övernattade vid Gardasjön på väg ner till Toscana. Så här vacker är soluppgången i byn Limone.

Det toscanska landskapet.

Huset, Torre di Vignale.

Köket, lika färgglatt som resten av huset.

Sidobyggnaden med tv och fussballbord.

Huset på lite avstånd.

Det kryllade av björnbär i omgivningen och vi åt dem till frukost, efterrätt och lite däremellan. De smakar oändligt mycket mer än svenska trädgårdsbjörnbär, men taggarna är mycket värre...

Den murade utegrillen.

Ännu en bild på huset, så vackert att man kan sitta och stirra på det i timmar.

Övergiven olivlund bredvid huset. Och nej, oliver är inte gott att äta direkt från träden...

Även vissa vinodlingar är övergivna. Klimatet här är lite för kallt för att ge bra skörd.

 Man kan ana hur stort huset är när man ser det på avstånd.

Solnedgångarna i Toscana är bedövande vackra och när solen gått ned kan man se stjärnorna otroligt tydligt. Och fladdermössen. De flyger omkring i mörkret och dyker ned mot insekter som dras till trädgårdsbelysningen. 

Senapskräm

För några veckor sedan ämnade jag göra Biff Rydberg för att förgylla en vanlig måndag. Eller egentligen mest för att jag hade en liten ändbit oxfilé kvar från lördagen och jag tyckte det skulle bli riktigt god restmat. Så jag gjorde en riktigt god senapskräm som tillbehör. Sen skalade jag potatis och skar i fina tärningar. Sen finhackades löken. Sist kom oxfilén. Som hade härsknat! Oj, så ledsen och arg jag blev. Men jag ryckte upp mig och rotade fram några ynka korvbitar från kylen och gjorde en pyttipanna. Med den goda krämen till, blev den jättegod måndagsmiddag. Pyttipanna tror jag att ni vet hur man gör, så jag förgyller er söndag med senapskräm. Håll till godo!

Senapskräm

4 portioner

1,5 dl vispbar grädde
2 tsk dijonsenap
2 tsk söt, skånsk senap
några droppar vitvinsvinäger
2 msk finhackad dill
salt och peppar

Vispa grädden hårt. Blanda med senap, dill och vinäger och smaka av med salt och peppar. Servera till pyttipanna, Biff Rydberg eller till gratinerad kassler.

Grillat högrev

Jag följer en rad andra matbloggar där ute i den stora världen. Det är inspirerande på många sätt att läsa andras bloggar. Jag tar ofta idéer från dem och gör om dem till något som fungerar för mig och min familj. Det är oerhört ovanligt att ett recept följs till punkt och pricka. Så även denna gång. Pyttes matblogg är en oerhört underhållande blogg skriven av träffsäker tjej som heter Eleonora och som precis kommit ut med sin kokbok "Bjud hem". För några veckor sedan tipsade hon om grillat högrev. Jag följde hennes råd. Om du vill följa Pyttes recept, titta här. Vill du laga min variant, fortsätt läsa nedanför bildtexten. Gästen som fick smaka, sa att maten gav honom en "mouthgasm". Bättre betyg kan man knappast få. Vi åt högrevet med ugnsrostad potatis och waldorfsallad och i glaset återfanns en besk IPA. Fantastiskt gott!

Grillat högrev

4 portioner

1 kg högrev
2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
5 svartpepparkorn
vatten

3 msk neutral olja, t ex rapsolja
2 tsk soja
2 msk sweet chilisås
1 tumnagelstor bit färsk ingefära
1-2 vitlöksklyftor
1 msk barbequesås
1 tsk liquid smoke

Putsa högrevet från fett och senor och dela i portionsstora bitar. Lägg i en stor gryta tillsammans med skalade vitlöksklyftor, lök skuren i kvartar och hela pepparkorn. Täck med vatten och häll på lite salt. Koka upp och skumma av. Låt sedan sjuda tills köttet är helt mört, detta tar ca 2 timmar. Tag upp köttet ur grytan. Detta kan med fördel göras kvällen före.

Riv ingefära och vitlök fint och lägg i en bunke. Tillsätt olja, soja, chilisås, barbequesås och liquid smore.

Vänd högrevsbitarna i glazen så att det täcks av ett tunt lager. Ev får man hjälpa till med en pensel. Grilla på hög värme tills köttet fått fin yta, detta tar några minuter per sida.

Servera med grillade grönsaker, rostad potatis, cole slaw eller liknande. Njut!

Våfflor

Jag vet inte om ni liksom jag, har kokat en massa sylt i år och undrar nu vad ni ska göra med den. Jag har kokat totalt 15 burkar av olika sorters sylt och först efteråt insåg jag att vi knappt äter sylt. En klick i frukostfilen, lite syrlig vinbärssylt till ostbrickan och så en sked på våfflan. Våfflor gör vi 2-3 gånger per år och jag tycker det är extra gott med en våffla såhär på höstkanten när man varit ute i den friska luften och plockat svamp och lingon. Idag bjuder jag på min systers recept på våfflor. Kanske inte den frasigaste sorten, men i min smak den godaste. Lagom frasig och med en fin äggsmak. Prova!

Våfflor

8 stycken

4 dl vetemjöl
2 krm salt
1 tsk bakpulver
5 dl mjölk
2 ägg
100 g smör eller margarin

Blanda mjöl, salt och bakpulver i en bunke. Smält smöret under tiden. Vispa ned mjölken i mjölblandningen. Vispa sedan ned ett ägg i taget. Avsluta med det smälta smöret. Grädda våfflorna gyllene i våffeljärn. Servera med grädde och sylt eller varför inte crème fraiche, rödlök och stenbitsrom?

På fredag grillar vi högrev, kanske rentav av höstens sista grillning. Missa inte det!

Kålpudding

Jag har sagt det tidigare men det tål att upprepas. Jag vurmar för den svenska husmanskosten och anser att vissa av våra klassiska maträtter är vårt största arv. Kålpudding är en sådan klassiker. Det är få rätter man kan laga som är trygga, tröstande, mättande och goda som just kålpudding. Lägg sen till att det är en riktigt billig rätt att laga. Just nu kostar kålen bara några kronor per kg och det är nu den är som allra bäst. Servera kålpuddingen med kokt potatis, gräddsås och lingonsylt.

Kålpudding

6 portioner

1 kg färsk vitkål
smör för stekning
0,5 dl sirap
salt, vitpeppar

1 dl ströbröd
1, 75 dl mjölk
1 ägg
1 tsk dijonsenap
1 msk kalvfond
500 g fläskfärs
1 krm svartpeppar
1 tsk salt

Häll ströbröd i en bunke och slå på mjölk. Blanda och låt stå och dra några minuter. Tillsätt sedan ägg, kalvfond, senap, salt och peppar. Blanda väl och vänd sist ned fläskfärsen.

Strimla vitkålen riktigt fint. Stek den i omgångar med lite smör i pannan. Ringla över sirap och krydda med salt och vitpeppar. Stek tills kålen mjuknat något. Upprepa med resterande kål.

Lägg hälften av den stekta kålen i botten av en ugnsfast form. Platta ut färsröran ovanpå. Täck med resterande kål. Sätt in puddingen i ugnen och baka i 200°C värme i ca 25 minuter. Om kålen får för mycket färg, täck med aluminiumfolie. Servera omgående med kokt potatis, sås och lingonsylt.

Knäckig äppelpaj

Förra året vid den här tiden försökte jag vara innovativ och skriva om äpplen i recept som inte innebar söta bakverk. Det blev äppelmos, surdegsbröd med äpplen och senare även fördrink med äpplen. Nu tänker jag inte konstla till det. För det allra godaste man kan göra med svenska, syrliga äpplen, är en riktigt god paj. Det här är min absoluta favoritpaj och den går inte att misslyckas med. Njut med en god hemgjord vaniljsås eller ännu hellre en god vaniljglass med muscovadosocker i.

Äppelpaj

6-8 portioner

8 syrliga äpplen, gärna av fastare typ
2 dl vetemjöl
2 dl socker
2 tsk vaniljsocker
100 g smör

Skala och skiva äpplena och lägg i en ugnsfast form. Blanda mjöl, strösocker och vaniljsocker och strö över äpplena. Hyvla det kylskåpskalla smöret med osthyvel och täck mjölblandningen med det. Sätt in i  ugnen i 225°C. Efter ca 5 minuter bör man kolla om smöret smält så att det blottas ren mjölblandningen. Tag i så fall ut formen ur ugnen och lägg på lite extra smör här. Grädda i ugnen i ca 20 minuter tills pajen fått gyllene färg. Låt den svalna något och servera sen med vaniljglass eller vaniljsås.

I nästa inlägg blir det en svensk klassiker- kålpudding!

Smörrebröd i Köpenhamn

Idag blir det mer en reseskildring än ett recept. Vi hade lyxen att tillbringa två dagar i Köpenhamn förra veckan. Anledningen hette Coldplay och deras första konsert i Europa på Mylo Xyloto-turnén. Många jag känner såg dem två dagar senare i Stockholm. Ni vet vad jag talar om när jag använder orden magiskt, hänförande, underbart, fantastiskt. Konserten och lyckoruset den gav präglade hela resan, även om jag håller med min kloke make. Låtlistan på konserten var trygg, inga överraskningar. Ungefär som hela resan. Inga överraskningar. Mer än kanske det faktum att hotellet serverade Gammeldansk till frukosten. Jag smakade inte. Däremot smakade jag på de danska wienerbröden med choklad som också serverades på frukostbuffén. Underkända. Inte frasiga, inte goda och chokladglasyren smakade vare sig choklad eller kakao... Värda två tuggor, inte mer.

Värt att skriva hem om var däremot smörrebröden som vi köpte på en parallellgata till Ströget. Tre sorter på klassiskt, saftigt danskt rågbröd. Det första med skivad tomat, ägg, majonnäs och gräslök. Fräscht och jättegott. Det andra med en kryddig, inlagd sill, cocktailkapris, dill, crème fraiche. Helt otroligt gott! Den sista varianten var med en krämig kycklingröra med svamp och bacon. God, men inte fantastisk. Den här måltiden som ackompanjerades av en dansk öl och 2 cl akvavit, var ändå det godaste vi åt i den danska huvudstaden. Och jag planerar redan fest med smörrebröd och snaps, det är ju verkligen gott, enkelt att förbereda och lätt att variera.

Utöver sightseeing till fots kring Nyhavn, Amalienborg, Ströget och en fantastisk sandskulpturutställning vid teatern, hann vi även med en tur med en turistbåt som visade oss Köpenhamn från vattnet. Mysigt! Vi hoppade sedan på tåget och åkte lätt och smidigt hem till Göteborg. Köpenhamn, vi ses snart igen!

Linguini med salsiccia, ruccola och brynt smör

De förträffliga husmorsorna Emma Hamberg och Anette Rosvall var på Nyhetsmorgon i TV4 för några veckor sedan och lagade en kantarellpasta med pesto på rucola och brynt smör. Jag nappade snabbt på idén med brynt smör i peston och gjorde redan samma dag en pastarätt som hamnar på bloggen först idag. Wilhelm bidrog under matlagningen med underhållning i form av pianospel men slet sig flera gånger för att komma ut i köket och berätta hur gott det luktade. Sen berömde han rätten flera gånger under kvällen och gav den 9 poäng av 10 möjliga, vilket är väldigt högt för en vardagspastarätt. Och den här rätten är ett praktexemplar på god italiensk mat där få råvaror får ge all sin goda smak till en gudomligt god rätt. Jag kan inte annat än kommendera er till att laga den här rätten. Pronto!

Linguini med salsiccia, ruccola och brynt smör

4 portioner

1 förp bavette (linguini)
3 stycken salsicciakorvar av god kvalitet
1 rödlök
3 tomater
knappt 50 g smör
1 näve ruccolasallad
1 näve basilika
1 vitlöksklyfta
olja
salt, peppar

Börja med att skålla tomaterna i kokande vatten. Skala dem sedan och ta ur kärnhuset. Skär tomatköttet i mindre bitar. Finhacka rödlöken. Drag skinnet av korven och skär korven i mindre bitar.
Koka upp pastavattnet. Under tiden som vattnet kokar upp, ska man bryna smöret. Detta görs i en kastrull eller sauteuse på mellanhög värme. Smält smöret och låt det puttra tills det blir brunt i färgen och doftar av kola. Tag kastrullen från värmen.
Finhacka eller mortla ruccolan och basilikan. Lägg i en skål. Riv vitlöksklyftan över och häll över det brynta smöret. Rör och kör några varv med pepparkvarnen.
När pastan läggs i vattnet, är det dags att steka korven i lite olja. När den börjar få lite färg, tillsätts löken och när löken mjuknat tillsätter man tomaterna. Fräs korven, löken och tomaterna och låt det blir till en röra. Häll av pastan och lägg upp i en pastaskål. Häll över smörblandningen och vänd om ordentligt. Tillsätt sedan korvröran och blanda om. Toppa med nymalen svartpeppar och finriven parmesan.

Plankstek

Plankstek kan vara bland det godaste som tillagas i vårt mellanbruna IKEA-kök. Det är något väldigt festligt med plankstek, kanske för att jag alltid tar mig tiden att laga två såser, en rödvinssås och en bearnaisesås. Nja, det har väl hänt att det landat Lohmanders bearnaisesås på plankan någon gång, men det senaste året har det varit hemmaslagen smörsås som gällt. Oftast gör vi på ryggbiff, den här gången blev den oxfilé då vi hade en restbit i frysen. Man gör ett riktigt gott mos som spritsar vackert runt kanten på plankan. Man steker köttet så att det får en fin stekyta men klarar en stund i ugnen, ca 10 minuter rentav. Späda grönsaker hamnar också på plankan och tillagas krispiga i ugnen. Plankorna hittar du på Cervera, Åhlens och liknande. Jag köpte mina på Clas Ohlsons men det var för några år sedan så jag vet inte om de fortfarande ingår i deras sortiment.

Dagens inlägg blir mer en uppspaltad beskrivning av vad som behöver göras och vad som är gott när man lagar plankstek.

• Skala potatis, koka och gör ett riktigt gott mos.
• Koka en rödvinssås under tiden som potatisen kokar. Recept hittar du här.
• Ansa grönsaker (haricots verts, späda sparrisar och morötter). Morötter kan behöva förkokas några minuter.
• Ansa köttet och skär i portionsbitar. Bryn dem tills de fått fin stekyta men tolererar 10 min i ugnen.
• Spritsa moset runt plankan. Lägg på grönsaker och kött. Gratinera i ugn ca 10 min i 200°C.
• Under tiden som plankorna är i ugnen, slår man ihop en bearnaisesås. Recept finns här.
• Häll gärna upp såserna i små portionskannor och servera till varje planka.
• Njut med ett glas fylligt rödvin, gärna med fatkaraktär. Det matchar fatsmaken från plankan.

På tisdag är det dags för en otroligt god pastarätt med kryddig korv och brynt smör. En rätt man bara inte får missa!