Det hela hände en kulen kväll den 15 november 2012. Efter att ha serverat Sara ypperliga ingredienser som nästan lagade sig själva var det plötsligt vår tur att tillaga en rätt av de mystiska ingredienserna. Vi hade ingen aning om vad som stod framför oss under lådan.
Hjärtat bultade ohyggligt när vi lyfte på den olycksbådande boxen. Till vår fasa fanns det långkokskött i boxen. Långkokskött! Slag under bältet. Om inte det vore nog så var det även russin i boxen. Russin! Till detta till synes omöjliga uppdrag serverades även grönpeppar, citron och jordärtskockor. Ojojoj, oddsen var emot oss och känslorna svallade. (Red anm. ovan beskrivna långkokskött var en bit hel rostbiff.)
När vi samlat oss från chocken över de orättvisa ingredienserna var det dags att kavla upp ärmarna. Vi ska klara det!
Första steget borde varit att ta tag i långkoket. Men vi var purésugna. Som tur var insåg vi på ett tidigt stadium att vi var två och vi delade därför upp arbetet. W misshandlade köttet samtidigt som C smekte loss skalet från jordärtskockorna och potatisen, som kom in som ett gästspel. Köttet styckades i lite för stora bitar och bryntes hastigt i panna. Samtidigt - i en annan panna - frästes lök och vitlök till en härlig symfoni. Allt blandades sedan och förenades med mortlad grönpeppar och öl ur en gammal ölflaska. Detta fick sedan koka just så länge som ett långkokskött kräver. Alltså ganska länge.
Under tiden kokades potatisen och jordärtskockorna lite för mjuka och det fick ödesdigra konsekvenser för måltiden. Men mer om det senare.
Vad hände med russinen frågar ni? Vi hade inte glömt dom! De hackades. Hackades! Ni hörde rätt. Där tror vi att vi var först. De åkte sedan ner i grytan. Efter att köttet kändes så bra som nu långkokskött blir, vilket är ganska bra i detta fallet, monterades tomatpuré, dijonsenap och grädde ner i grytan.
Dags för purén. Som varje puré värd namnet mättades den med grädde och smör. Ingen hänsyn tagen till den redan lösa konsistensen. Därav den ännu lösare konsistensen. För att få en mogen citronsmak utan för mycket beska så revs citronskal ner i purén för att nå den fräschör som vi var ute efter. Salt och peppar tog det till en toppnivå.
Nu kanske den vakne läsaren frågar sig: Två lösa komponenter tillsammans i en middag - hur går det? För två villkorslösa själar sågs inte detta som ett problem utan som en möjlighet. Varför inte servera det ena i en skål med en liten skål av det andra i, som en liten båt som guppar i ett upprört hav… med grytbitar. Resultatet syns på bilden nedan.
Hängde du inte med på allt? Här kommer en snabbgenomgång!
Skär rostbiffen i små bitar och bryn. Fräs lök och vitlök i en separat panna och vänd sedan ner med köttet. Spritsa en öl i grytan. Toppa med mortlad grönpeppar och hackade russin. Låt sjuda tills köttet är mört. Red med grädde, dijonsenap och tomatpuré. Smaka av med salt, peppar och hackade russin.
Koka potatis och jordärtskockor till mycket mjuk konsistens. Mixa och blanda i jättemycket smör och grädde. Smaka av med citronskal, salt och peppar.
På en betygsskala vars svårighet måste varit hämtad från yttre rymden gav det här oss en stark sexa. Av tio. Som plus lyftes lenheten och den subtila citronsmaken på purén och fina smaker i köttgrytan fram. Avdrag gjordes för brist på färg, brist på skillnad i konsistens och en beska från ölen som hängde kvar i grytan. Där tror vi att mer russin hade hjälpt.
På återseende … om vi får!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar