Chipotledressing till hamburgare

Det nya året har hittills bjudit på en rad goda rätter som alla kommer att hamna här så småningom. Dagens recept är dock några veckor gammalt men för gott för att låta bli att publicera. Det är receptet på en riktigt god hamburgerdressing och en god burgare sitter ju aldrig fel. Gör burgare genom att blanda nötfärs med lite vatten, salt och peppar. Stek dem genomstekta och toppa med en skiva ost. Skiva rödlök, tomat, plocka lite sallad och plocka några skivor smörgåsgurka ur burken. Dressingen, den gör du såhär:

Chipotledressing

Räcker till 4-6 hamburgare

2-3 msk majonnäs

1 dl crème fraiche
2 tsk dijonsenap
2 tsk chilisås

2-3 tsk chipotlepasta
2 msk bostongurka
1-2 msk finhackad gul lök
1 tsk rödvinsvinäger
2-3 tsk råsocker
salt

Blanda samman samtliga ingredienser och låt gärna dra en stund i kylen innan servering.
Lägg en generös klick på varje burgare. Dressingen ger lite sting till rätten men har samtidigt en fin syra.

På torsdag är det dags för en god köttsoppa med rotfrukter. Väl värt att vänta på.

S.p.i.c.e

Det lär knappast förvåna någon om jag säger att jag älskar asiatisk mat. Ja, jag vet att det är ett vitt begrepp och att man egentligen inte ens kan foga samman det indiska köket under samma etikett. Det är  många, varierande kök inom samma land. Men om man nu gillar asiatisk mat, kan S.p.i.c.e vara ett bra ställe att gå till, framför allt restaurangen på Södra vägen som erbjuder såväl thailändsk mat som sushi och dim sum. Vi gick dit en torsdagskväll i början av januari, beredda att ge våra smaklökar en omgång. Det jag gillar hos asiatisk mat är den fina balansen mellan sött, syrligt och starkt och att maten känns fräsch. Jag hade tidigare ätit några luncher på restaurangen i fråga och Wilhelm hade tidigare testat deras trerätters meny. Låt oss säga att vi hade höga förväntningar.

Vi började med att beställa in lite dim sum i form av vegetariska vårrullar och stekta vetedumplings fyllda med köttfärs och lök. På borden landade en tallrik med 2 stora dumplings dekorerade med lite picklad rödkål och en tallrik med 6 frasiga vårrullar som vilade på en bädd av väldigt trötta morotsstrimlor. Det serverades också 3 stycken dipsåser; en klassisk sweet chili, en stark chilisås och en vinägrett med soja och ingefära. Vårrullarna var nyfriterade och mycket frasiga men med rätt skralt innehåll. Våra dumplings hade precis rätt konsistens, lite sega, lite frasiga men dess innehåll var något ojämnt smaksatt. Den ena smakade inte så mycket mer än just lite köttfärs, medan den andra också hade fina smaker av lök och något umamiboostande. Det var dipsåserna som gav rätten smak, på egen hand var det en ganska mesig historia. Wilhelm ger betyget 2 kaksmulor och jag ger 3 små kaksmulor.

Sen landade varmrätterna. Jag har tidigare vurmat mycket för sötsur sås och åt ganska mycket kycklingwok med sötsur sås under studietiden. Jag såg nu chansen att få äta det igen, tillagat med mer finess. Kyckling i restaurangens egen plommonsås, serverad med wokade grönsaker, ananas och ris. Jag vet inte om det bara var min tallrik eller om det är genomgående så att såsen bara borde heta söt. Det enda som gav lite syra på tallriken var ananasen och det var inte tillräckligt för att balansera en i övrigt väldigt söt rätt. Intrycket blev sött, på gränsen till jolmigt. Och minus även för det faktum att om man serverar färsk ananas, kan man gärna ansa den så att delar av mittstocken inte finns kvar. Det blir synnerligen svårtuggat annars. Mitt betyg blir 2 kaksmulor.
Wilhelm hade beställt en smaktallrik innehållande 3 smakportioner från olika varmrätter. Detta kan fås som en del i 2- eller 3-rätters meny. Skålarna innehöll Pad Kaprao, oxfilé wokad med mycket chili, kyckling i röd panengcurry samt tigerräkor i grön curry. Minus för det faktum att många rätter går att få med tigerräkor, om dessa nu inte är kommer från en godkänd odling. Jag provsmakade den röda panengsåsen och konstaterade att den smakade rätt mycket fisksås men den var väldigt fin i smaken. Wilhelm gillade oxfilén bäst och insåg att den rätten var så chilirik att han hade svårt att känna någon annan smak efteråt. Han ger betyget 3 kaksmulor.
Båda tallrikarna hade garnerats med lite vissen sallad, två gurkskivor och en tomatklyfta som såg ut att ha legat framme ett tag. Mitt tips är att sluta med den typen av garnering. Den sänker det visuella intrycket rejält och vi ville inte direkt äta den.

Vi vilade en stund efter varmrätten och beslöt oss sedan för att dela på en dessert som lät väldigt spännande. Kokosplättar med varm bananfyllning, kokosglass och passionslimesås. Och plötsligt landade ett berg av plättar framför oss. Stort, mäktigt och inte ens med god vilja orkade vi dela på den portionen. Plättarna hade en fin smak av kokos och var rätt sega i konsistensen. Bananfyllningen smakade mycket av kanel och vid den första tuggan av plätt och banan tänkte vi båda spontant på julegröt. Smaken blev bättre balanserad av kokosglassen på tallriken som var väldigt god i smaken men som hade vunnit rejält på att tas ur frysen några minuter innan servering. Vi fick invänta att den tinade på tallriken för att kunna ta en sked av den. Men god var den! Passionslimesåsen såg vi inte skymten av  men det fanns gott om färska bär på tallriken som gav rätten den syra som behövdes. Jag ger desserten 3 kaksmulor, Wilhelm ger 2 kaksmulor.

Så till servicen. Vänligt bemötande och effektivt serverande ger 4 kaksmulor från oss båda. Det ger ett genomsnittlgit betyg på 11,5 av 20 vilket avrundas uppåt till 12 kaksmulor. Jo, det är ett godkänt betyg och vi kommer säkert att gå dit igen nästa gång vi är sugna på thaimat och befinner oss i stan. I väntan på dess fortsätter jag mitt experimenterande i hemmaköket och på schemat står dumplings. Med mer smak.

Det blev tyvärr inga bilder från restaurangen. Belysningen var för dunkel för att avbilda maten på ett rättvist sätt, ens med blixt.

Gästbloggning; Mystery box av Wilhelm och Fredrik a.k.a Carlsson

Det hela hände en kulen kväll den 15 november 2012. Efter att ha serverat Sara ypperliga ingredienser som nästan lagade sig själva var det plötsligt vår tur att tillaga en rätt av de mystiska ingredienserna. Vi hade ingen aning om vad som stod framför oss under lådan.

Hjärtat bultade ohyggligt när vi lyfte på den olycksbådande boxen. Till vår fasa fanns det långkokskött i boxen. Långkokskött! Slag under bältet. Om inte det vore nog så var det även russin i boxen. Russin! Till detta till synes omöjliga uppdrag serverades även grönpeppar, citron och jordärtskockor. Ojojoj, oddsen var emot oss och känslorna svallade. (Red anm. ovan beskrivna långkokskött var en bit hel rostbiff.)

När vi samlat oss från chocken över de orättvisa ingredienserna var det dags att kavla upp ärmarna. Vi ska klara det!

Första steget borde varit att ta tag i långkoket. Men vi var purésugna. Som tur var insåg vi på ett tidigt stadium att vi var två och vi delade därför upp arbetet. W misshandlade köttet samtidigt som C smekte loss skalet från jordärtskockorna och potatisen, som kom in som ett gästspel. Köttet styckades i lite för stora bitar och bryntes hastigt i panna. Samtidigt - i en annan panna - frästes lök och vitlök till en härlig symfoni. Allt blandades sedan och förenades med mortlad grönpeppar och öl ur en gammal ölflaska. Detta fick sedan koka just så länge som ett långkokskött kräver. Alltså ganska länge.

Under tiden kokades potatisen och jordärtskockorna lite för mjuka och det fick ödesdigra konsekvenser för måltiden. Men mer om det senare.

Vad hände med russinen frågar ni? Vi hade inte glömt dom! De hackades. Hackades! Ni hörde rätt. Där tror vi att vi var först. De åkte sedan ner i grytan. Efter att köttet kändes så bra som nu långkokskött blir, vilket är ganska bra i detta fallet, monterades tomatpuré, dijonsenap och grädde ner i grytan.

Dags för purén. Som varje puré värd namnet mättades den med grädde och smör. Ingen hänsyn tagen till den redan lösa konsistensen. Därav den ännu lösare konsistensen. För att få en mogen citronsmak utan för mycket beska så revs citronskal ner i purén för att nå den fräschör som vi var ute efter. Salt och peppar tog det till en toppnivå.

Nu kanske den vakne läsaren frågar sig: Två lösa komponenter tillsammans i en middag - hur går det? För två villkorslösa själar sågs inte detta som ett problem utan som en möjlighet. Varför inte servera det ena i en skål med en liten skål av det andra i, som en liten båt som guppar i ett upprört hav… med grytbitar. Resultatet syns på bilden nedan.

Hängde du inte med på allt? Här kommer en snabbgenomgång!

Skär rostbiffen i små bitar och bryn. Fräs lök och vitlök i en separat panna och vänd sedan ner med köttet. Spritsa en öl i grytan. Toppa med mortlad grönpeppar och hackade russin. Låt sjuda tills köttet är mört. Red med grädde, dijonsenap och tomatpuré. Smaka av med salt, peppar och hackade russin.

Koka potatis och jordärtskockor till mycket mjuk konsistens. Mixa och blanda i jättemycket smör och grädde. Smaka av med citronskal, salt och peppar.

På en betygsskala vars svårighet måste varit hämtad från yttre rymden gav det här oss en stark sexa. Av tio. Som plus lyftes lenheten och den subtila citronsmaken på purén och fina smaker i köttgrytan fram. Avdrag gjordes för brist på färg, brist på skillnad i konsistens och en beska från ölen som hängde kvar i grytan. Där tror vi att mer russin hade hjälpt.

På återseende … om vi får!

Det nya goda året!

Nu är jag tillbaka efter en skön ledighet från bloggen över jul och nyår. Och nu har det nya året startat på riktigt. Vi firade av det gamla året med en lång och god middag med vännerna Fredrik och Emma. Och lilla valpen Vera som dagen till ära fick en oxköttsfylld tuggpinne. Vi andra åt pankofriterade havskräftsstjärtar med wasabikräm och mangosallad, kräftsoppa, pestobakad lammytterfilé med jordärtskocksstrudel och rödvinssås, osttallrik och chokladfondant med hallonripplad vaniljglass. Vi åt från kl 19 till 01 med pauser för tolvslaget och frekventa rastningar av den lilla hunden.
Emma introducerade ett för oss nytt inslag, att istället för nyårslöfte berätta vad man varit tacksam för under året som gott. Och jag känner att jag har så mycket att vara tacksam för. Min underbara man, min fina familj och mina fina vänner och kollegor. Min kropp som trots en vacklande hälsa under 2012 är stark nog att hålla mig uppe. Vi har fått en ny gudson, lille Andreas som ännu inte är helt överförtjust i sin gudfar, men som jag vet kommer att fastna för Wilhelm precis som hans storasyster gjort. Vi har fått en ny, lurvig familjemedlem som är som ett litet lyckopiller för de som hon träffar. Som sagt, jag har mycket att vara tacksam för. Och jag är så tacksam för er läsare som gör bloggandet meningsfullt. Utan er skulle inte lusten att blogga vara lika stor och jag hoppas att ni vill följa med även framöver.

Nu tar vi nya tag och i år ska det lagas mycket spännande mat. Jag har några punkter som jag skulle vilja bocka av under 2013. Jag ska laga mer asiatiskt, framför allt thailändskt och japanskt, men även andra asiatiska kök ska få ta över hemma hos oss. Jag har börjat redan idag med att besöka den nya asiatiska livsmedelsbutiken i Nordstan (belägen vid Life och Clas Ohlssons). Den är inte så stor men ändå med stort utbud och väldigt bra priser. Kom hem med kokosgrädde, chilisås, chilipasta med sojabönsolja, wontonplattor, sichuanpeppar, korianderfrön och galangarot och det kostade under hundralappen. I kväll ska vi äta middag på S.P.I.C.E och jag hoppas på god inspiration för till helgen börjar experimenterandet.
Jag vill också fortsätta utforska skaldjurens värld. Krabbkakor, räkceviche, moule marinière. Sen ska jag fortsätta att baka. Bagels står på schemat och jag är även lite sugen på att testa att baka knäckebröd.
Som sista punkt ska jag bli bättre på att ge vintips. Vi provar en del riktigt bra viner, många från Vinoteket (fd Marks viner) som vi har en prenumeration hos. Jag ska bara bli mer organiserad i att få provningarna på pränt.
Liksom tidigare fortsätter vi med Mystery box, vardagsmat, festmat, bakverk och allmänna funderingar kring mat. Jag hoppas att ni hänger med!

Så gott nytt år, kära vänner. För visst ska 2013 bli ett på alla sätt gott år!

Den lilla pirayan Vera som leker i snön.

I morgon bjuder vi på årets första gästinlägg där Wilhelm och Fredrik berättar om sin första Mystery boxutmaning. Missa inte det!

God jul på er alla

Mitt i allt julstök glömde jag skriva ett inlägg och önska er alla en god jul! Jag tänkte också bjuda er på ett recept på mitt allra godast vörtbröd. Men mitt minne svek mig och först idag kom jag på att jag glömt bort det. Så detta inlägg får bli min julhälsning till er med förhoppningen om att ni hade en härlig julafton och att återstoden av julhelgen blir minst lika fridsam och skön.

Att mitt minne sviker mig, händer då och då nuförtiden. Det är ett tecken på att jag behöver varva ner. Därför tar jag och bloggen ett litet uppehåll på några dagar. Möjligen är jag tillbaka med ett nyårsrecept, i annat fall ses vi i början av år 2013. Under uppehållet kommer jag njuta av sällskapet från min familj, äta god mat och ta det lugnt. Hoppas att ni kan göra detsamma!

God fortsättning på er alla!

Korianderchutney

Dagen för dopparedagen. Dagen då man sitter uppe och väntar in julafton. Slår in klappar, skriver rim, griljerar skinka, klär granen, äter knäck, bränner fingrarna på lacket, äter lite mer knäck och myser i massor. När jag var liten tyckte jag rentav att uppesittarkvällen den 23:e var mysigare än själva julafton. Man fick provsmaka den första skinkan och den första knäcken. Det spelades julmusik och förväntningarna på dopparedagen var höga. Julafton var en mer stressig dag och styrd av ett strikt schema. Och än i dag tycker jag att kvällen den 23:e är en av årets mysigaste kvällar. Då tänder vi en massa ljus, tittar på den fina granen och äter en god middag, en soppa eller gryta som inte är typisk julmat. Gärna mustig mat, kryddstark och varm,  t ex indiskt. Receptet jag bjuder på idag är så långt från julmat man kan komma. För en het korianderchutney har jag då aldrig sett på julbordet. Den är god till samosas (indiska, frasiga piroger), pakoras (indiska friterade grönsaksplättar) eller vårrullar. Det är exempel på sådan mat jag gärna äter dagen före årets mest mättande och måltidsfokuserade dag. Vad äter du idag?

Korianderchutney

1 kruka koriander
1-2 små gröna chilis
1 gul lök
1 bit färsk ingefära, ca 3 cm stor
1 tomat
4 msk kokosflingor
3 msk farinsocker
2-3 msk citronsaft

Finhacka chilin och riv ingefäran fint. Lägg i en matberedare tillsammans med grovhackad lök, urkärnad tomat, kokosflingor och koriandern. Mixa till en grynig pasta. Tillsätt sockret och citronsaften. Smaka av med salt. Chutneyn ska ha en fin balans mellan hettan från chilin, syran från citronen och sötman från sockret och tomaterna.

Kladdkaka med råsocker, mörk rom och mörk choklad

Alla har ett recept på kladdkaka, jag har till och med flera stycken här på bloggen.Så varför envisas jag med att lägga ut ett till? Jo, för att det blev min allra godaste, om jag själv får tycka till. Och det är ju min blogg, så det får jag... Att byta ut strösockret mot råsocker ger en fylligare smak. Att tillsätta mörk choklad förstärker chokladsmaken och ger en finare kaka, rent smakmässigt. Och så i med en skvätt mörk rom. Det ger en annorlunda smak, lite vuxnare, lite djupare och rentav lite julton. Baka kakan dagen innan du tänkt servera den. Ta den ur ugnen när den fortfarande är rätt kladdig i mitten. Om man ställer kakan kallt över natten så sätter den sig. Det ger en perfekt kladdig kaka som är saftig rakt igenom och passar fint på fjärde advent. Servera den som på bilden, utan några andra tillbehör eller med en klick grädde eller vaniljglass och en god apelsinsallad.

Kladdkaka med råsocker, mörk rom och mörk choklad

1 normalstor springform, ca 26 cm i diameter

2 ägg
3 dl råsocker
100 g smör
75 g mörk choklad
2 msk mörk rom
4 msk kakao
3 tsk vaniljsocker
2 dl mjöl
1 tsk salt

Börja med att smälta smör och choklad i vattenbad. Blanda ägg och råsocker och rör pösigt, vispa ej. Rör ner mörk rom, vaniljsocker och salt. Sikta ner kakao och mjöl och rör till en jämn smet. Rör ner det smälta smöret och chokladen.

Häll ut i smord och bröad springform. Grädda i nedre delen av ugnen i 175°C värme i 25-30 minuter. Testa efter drygt 20 minuter, kakan är klar när den stelnat men fortfarande är lätt kladdig i mitten. Ställ kallt i minst 4 timmar för att stelna till perfekt konsistens.

Pepparkakor och julgrissinis

Med blott några få dagar kvar till julafton, har säkert de flesta redan bakat pepparkakor. Kanske till och med hunnit äta upp dem och funderar på att göra fler. Eller så har ni en rulle deg som ni bara inte orkade baka ut vid Luciabaket. Det blir ju väldigt mycket deg när man gör en standardsats hemma. Jag gillar när degen görs på grädde och inte vatten. Jag tycker om den lite mildare smaken som jag upplever att grädden bidrar med. Så idag får ni receptet på min allra bästa pepparkaksdeg och mitt favoritsätt att baka ut den på. Som grissinis, långa pepparkakspinnar som man kan dippa i ädelostdip till glöggen. Jag kavlar degen möjligen lite tjockare än till de tunna kakorna, gräddar 30-45 sek längre och får riktigt krispiga stänger till en relativt liten arbetsinsats. Lördagssysselsättningen är räddad.

Pepparkaksdeg

ca 250 kakor

5 dl socker

1 dl ljus sirap

2 dl grädde (eller vatten)

300 g smör

2 msk mald kanel

1 msk mald ingefära

1 msk malda kryddnejlior

1 tsk mald kardemumma

1 msk bikarbonat

1 tsk salt

ca 15 dl vetemjöl

Värm smöret i mikrovågsugn så att det mjuknar något. Tillsätt socker och sirap och rör poröst, gärna med elvisp eller i degblandare. Tillsätt grädden. Blanda ner de torra, malda kryddorna, salt och bikarbonaten. Blanda väl. Tillsätt mjölet lite i taget. Arbeta till en smidig deg som släpper lätt från kanterna. Tag upp degen och dela i 3-4 bitar. Plasta in degbitarna med plastfolie och låt vila i kylen, minst över natten men gärna ett dygn innan utbakningen.

Vid utbakningen, kavlas degen tunt (ca 3 mm) och figurer stansas ut med mått eller skärs ut med kniv. Grädda på bakplåtspappersklädda plåtar mitt i ugnen i 200°C värme i ca 5 minuter. Passa kakorna noga, de bränns lätt!

Redan i morgon är jag tillbaka med ett recept på en otroligt god kladdkaka med vuxen och lite julig smak.

Julrecept; rödkål

Då kommer ännu ett julrecept. Och ännu ett bra exempel på hur den svenska husmanskosten är bra på att balansera sött och syrligt. Rödkål. Söt kål, syrligt äpple, söt sirap, syrlig vinäger. Tillsammans med lite klassiska julkryddor som nejlikor och kryddpeppar, får man en riktigt god kålrätt att servera till köttbullarna, revbensspjällen och korven. Alla grönsaksrätter som man kan klämma in på julbordet är välkomna! Jag tycker att julbordet är så fokuserat på kött och fisk och gillar just de vegetariska inslagen. Min ena svägerska gör en vansinnigt god lingonsalsa som har blivit ett stående inslag på vårt julbord. I år tror jag också att det kommer att landa en cole slaw på rödkål, brysselkål och äpple. Klassiska julsmaker men lite innovativt.

Vill du också ha mer grönsaksrätter på ditt julbord? Börja med rödkålen. Det är ett säkert kort. Och rödkålen är riktigt billig nu, man kan få ett helt huvud för mindre än 10 kr.

Rödkål

1 rödkålshuvud, ca 1 kg
1 gul lök
2 syrliga äpplen, gärna svenska
3 msk smör
5 hela kryddnejlikor
3 kryddpepparkorn
2-3 msk vinäger
2-3 tsk salt
2 msk sirap
lite vatten

Ansa kålen och skär av rotstocken. Strimla kålen riktigt tunt, gärna med mandolin eller osthyvel. Strimla även löken och äpplena fint. Fräs kålen och löken i en stor stekpanna eller gryta i omgångar. Använd 2 matskedar av smöret för stekningen. Tillsätt sedan äpplena, kryddorna, vinägern, sirapen, saltet och lite vatten (1-2 dl). Koka upp och låt sedan småkoka under lock. Utan vattnet försvinner vätskan ur grönsakerna väldigt snabbt och man riskerar att bränna. Låt puttra 35-45 min tills kålen mjuknat. Rör ner den sista matskeden med smör och smaka av mer salt och ev sirap om så behövs.

Ät varm med köttbullar eller revbensspjäll. Vid uppvärmning, är det gott att tillsätta en klick smör. Det gör kålen saftig på nytt och förbättrar bara smaken.

I morgon kommer mitt bästa recept på pepparkakor och tips på en trevlig och enkel utbakning.

Julrecept; julköttbullar

Vad skiljer julköttbullar från mina vanliga köttbullar? De är något mindre i storleken och de är kryddade med ansjovisspad och nystött kryddpeppar. Det ger en klassisk smak av jul och de går åt som smör i solsken. Det fina i kråksången är att du kan göra köttbullarna till julafton redan nu och frysa in. De tappar ingenting i smak och du slipper ett tidsödande moment på julafton. Jag gör mina på nötfärs, jag gillar den lite torrare konsistensen som den magra färsen ger. Prova du också!

Julköttbullar

60-70 st

500 g nötfärs
1 dl ströbröd
1 dl mjölk
1 ägg
2-3 msk ansjovisspad
1 stor gul lök
8-10 kryddpepparkorn
1 msk kalvfond
1 msk dijonsenap
ev lite salt

Blanda ströbröd, mjölk och ansjovisspad i en bunke. Låt svälla. Under tiden finhackas löken och steks mjuk i lite smör i en stekpanna. Rör ut ägget i ströbrödsblandningen. Rör sedan ner löken, senap, kalvfond och finstött kryddpeppar. Vänd ner färsen och arbeta till en jämn smet. Forma en liten köttbulle och stek den som provköttbulle. Smaka på den och tillsätt mer salt eller kalvfond för sälta, dijonsenap för syra och ev mer peppar.
Trilla små köttbullar och lägg på en skärbräda. Stek köttbullarna i omgångar i stekpanna. Stek inte för många åt gången, du vill att alla köttbullar ska få en fin och knaprig stekyta. Stek på medelhög värme och kontrollera att de är klara genom att dela en bulle på mitten. De ska inte ha någon rosa färg alls.

Njut på julbordet tillsammans med annat småvarmt eller spara några till torsdagens recept. Då kommer jag nämligen att publicera ett recept på varm, klassisk rödkål. Underbart gott till just köttbullar.