onsdag 18 februari 2009

Matminnen

Idag har jag haft ett ilsket migränanfall som först nu sent på kvällen börjar lindras. Därför har jag idag inte lagat någon som helst mat och stackars W fick stanna till på en välkänd baguettebutik och köpa med sig lite grov tonfiskbaguette som faktiskt smakade rätt okej, illamåendet till trots. Jag har därför ej heller några recept för dagen. Jag tänkte därför dela med mig av några av mina bästa matminnen och om jag minns några dåliga, kanske de slinker med också.

Den 10 augusti 2007 var en stor dag för mig. Älskade W friade vid Gardasjön och mitt svar var givetvis ja. När vi på kvällen skulle gå ut och finna en restaurang, hade vi vädret emot oss. Ett riktigt åskoväder drog in och strömmen gick på vårt hotell. Framåt niosnåret lade sig ovädret och vi begav oss ut i den syremättade luften. Vi hittade en liten trattoria, en familjeägd sådan. Vi fick en liten sallad före maten som var bland det bittraste jag ätit någon gång. Jag älskar kaffe och mörk choklad men övriga bittra smaker såsom endiver eller tonic går helt enkelt inte ner. Salladen gjorde mig tveksam inför resten av middagen, men det borde jag inte ha blivit. Jag serverades den godaste fisk jag ätit. En lokalt fiskad abborrfisk som serverades med en smör- och citronsås. Tillbehören var slungad spenat, kronärtskocka och haricot verts och ett glas Verdicchio. En rätt som förgyllde vår förlovningsdag!
Jag serverades också en ljuvlig fiskrätt på en restaurang i Gamla stan i våras. Ett större gäng kollegor hittade denna plats på Västerlånggatan. Vi åt där en utmärkt mjäll gös med en kräftlasagne och laxrom. Ett glas riesling till. Så fantastiskt gott. Har inte försökt mig på att provlaga något liknande hemma, men jag har gjort en egen variant av Gardafisken på gös köpt i saluhallen. Den smakade inte alls dumt.
Inför examen åkte hela kursen iväg på fest på Gullmarstrand. Förrätten var så fantastisk att jag mailade restaurangen och bad om receptet. Jag har ännu ej lagat den, men någon dag ska det bli av. Det var en rökt havskräftsmousse på en perfekt krispig crostini. den innehäll stora mängder färskost och crème fraiche men så var den ljuvlig också.
Det kan verka som om jag enbart beställer fisk när jag äter ute, vilket inte stämmer. Men jag väljer gärna fisk framför kött, framför allt då jag själv är rätt dålig på att laga fisk och skaldjur. Och fisk kan vara lite av en chansning. En filé som varit bara någon minut för länge inne i ugnen, kan vara riktigt tråkig och en blek fisk kräver bra tillbehör vilket inte heller alltid är fallet.
I Schweiz beställde jag in en fiskrätt som visade sig vara en ålliknade fisk med tartarsås. Knappt möjlig att äta. Ål är i mitt tycke inte särskilt gott och den här var fet, torr och översaltad. Potatisen var ej ordentligt kokt och såsen smakade bara majonnäs... Inget bra matminne. På andra sidan bordet satt W som satsat på ett säkert kort med oxfilé och potatisgratäng. Hans min fick mig att inse att han dragit vinstlotten.
Ett mycket starkt matminne är första gången jag åt caesarsallad. Den serverades på Planet Hollywood i London och jag minns att det var bland det godaste jag ätit. Någonsin! Jag har därefetr aldrig ätit en dålig caesarsallad och har insett att det bara finns olika mycket goda varianter och jag väljer gärna caesar och ett glas vitt vin om jag äter ute.
Första gången jag åt anka kommer jag inte heller att glömma! Det var för snart ett år sedan. Allt om mat hade skickat ett veckorecept på stekt anka med apelsinsås smaksatt med rom och physalis och smörstekt savoykål till. Efter att ha lyckats få tag på ankbröst en söndag när saluhallen var stängd, började jag fixa i köket. Jag blev ganska snabbt illamående av hur fett ankbröstet var och när jag såg att det bildades 2 cm stekfett i pannan, började kväljningarna komma. När vi sedan skulle börja äta, tyckte jag att hela jag stank av ankfett och hade mycket svårt att börja äta. W toppar med att fråga om jag trodde att ankan hade hetat Kalle. Ett stort tack får riktas till W's bror J som bjudit mig på en mycket god anka efter denna incident och som fått mig att inse att jag kan äta anka, jag ska bara ej tillaga den själv.

Nu får det räcka med matminnen för idag. Kommentera gärna om era matminnen!
På återseende!

1 kommentar:

  1. Bra inlägg! Jag får fundera på ett matminne. Jag minns att min förlovningsmiddag inte var lika top notch. :) Det är ju ett sorts minne.

    SvaraRadera